När jag planerar, ritar på, och köper modeller till ett diorama så har jag i huvudet en bild på hur det färdiga dioramat ska se ut. Ofta behåller jag, eller tom förstärker jag den bilden när jag bygger de ingående komponenterna. I detta diorama hade jag en bild på att den grupperade plutonen skulle vara lite nergrävd som bilden i Luftvärnsreglementet visar. När jag hade alla komponenter klara och började forma ”ytan” på landskapet insåg jag att det skulle vara svårt att genomföra. Nu blev det inga nergrävda komponenter i det färdiga dioramat som jag skrivit om tidigare i byggbeskrivningen.

 
Att visa upp många olika typer av komponenter och att man ska kunna titta på dioramat länge och hitta nya saker tycker jag är uppfyllt enligt min bild som jag hade i huvudet vid planeringen. Jag började så smått redan 2016 så det har tagit 6 år från plan till färdigt diorama.

  
Att bygga modeller är bara en avkoppling för mig och scratchbygge av sånt som inte finns som modell tycker jag bara är roligt då man fundera på både mått och materialval. Inte bara plast som gäller då.

  
När man frågar mig vad som är största problemet/utmaningen med mina dioramabyggen så svarar jag alltid bristen på svenska soldater i skala 1:72. Alternativet att utesluta soldater/figurer jämfört med att plocka ihop figurer från satser och försöka modifiera så gott det går tycker jag är sämre. Det får bli lite som det blir och mina dioramor är inget för niträknarna.

  

  
Precis som figurer så är det ”brist” på flera svenska lastterrängbilar som modell. Hade Volvo’s Lastterrängbil  934 funnits i 1:72 hade jag definitivt använt den modellen till alla 10. Att scratchbygga 10 st Ltgtb 934 var aldrig ett alternativ.

  
  
Att visa på utrustning både i transportläge och grupperad för eldgivning är viktiga syften med mina dioramor.

  
Att alltid ha med några djur i skogen och ett utedass med öppen dörr har blivit ett måste från mitt första diorama.

  

   Reservdelskärran finns i flera versioner och kunde kombineras med liknande verkstadskärror för att skapa en avancerad reparationsenhet i trängförband. Bodarna på strandängen har ingen exakt förebild och är säkert borta sen länge. Röd färg har jag valt utifrån min artistiska frihet, de kan ha haft annan färg.

  
Små scener med vila från vedhuggningen och två stabsofficerare som väntar på att få gå ner till den grupperade plutonen som övnings skjuter.